Fortsatta band - Om hur människor lever med sina döda, Annika Jonsson, utgiven 2024 av Studentlitteratur AB.
Bereaved Parents & their Continuing Bonds - Love after death, Catherine Siegal, utgiven av Jessica Kingsley Publishers, 2017.
Continuing Bonds in Bereavement - New directions for research and practice, Dennis Klass, Edit Maria Steffen, utgiven av Routledge Publishing 2018.
Induced after death communications - A miraculous Therapy for grief and loss, Allan Botkin & Craig Hogan, utgiven av Hampton Roads Publishing 2005.
Enligt tidigare teorier om sorgbearbetning ansågs målet vara att avsluta relationen helt till den som hade dött. Man trodde att det mest hälsosamma var att bryta känslomässigt, "gå vidare" och skapa ett liv utan relationen. Det ansågs patologiskt att inte "släppa taget" och det uppmuntrades inte att prata om personen som hade dött. Sorg var något man skulle bli klar med så snart det gick och dessa myter lever fortfarande kvar idag.
Den senaste forskningen har visat något helt annat. I både internationella och svenska studier har man sett att upplevelser av en ny och annan relation med de kära som har dött har en läkande effekt. Det kallas för att ha fortsatt band och visade sig ha en gynnsam effekt i sorgbearbetning och hälsan. För mer underlag hänvisar jag till följande litteratur:
Tänka på och fortsätta prata med personen
Uppleva besök och budskap i drömmar
Uppleva tecken, symboler och synkroniciteter
Närvaroupplevelser och känslan att de är nära och med oss
Besöka grav, platser och göra aktiviteter kopplade till den kära
Skapa konst, projekt och arbete kopplat till den kära
Tro och upplevelser av att den som dött beskyddar och guidar
Telepatiskt höra och se inre bilder
Skriva till den kära och uppleva att det kommer svar